Intressant? Följ gärna bloggen!

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Följ Gärna!

Nyköpings Fallskärmsklubb

Lever På Hoppet

Så trött på mig själv- noll koll å det går troll.

September 9, 2019.Pasi Orha.0 Likes.0 Comments

Jaha, struntar i, måste skrivas. Känner inte för det, vill bara göra om och göra rätt 🙈

Kom ut sent, eftersom jag åkt från Eskilstuna med kidsen och lämnat dom på morgonen.

Allt är i sin ordning, tar på mig att tanka planet om en stund, men det är precis är på väg upp med lift 5 eller något sådant.

Söndagen den 8/9-19 – YL-KAM Cessna A207T

Hämtat fallskärm, hjälm och tar fram det jag behöver och skriver upp mig för en lift till 4000m. Det drar in moln och läget förändras och till slut blir det en låglift med grabbarna som hoppar med precisionsskärm för dagen.

Fastforward- Går som nummer tre av fem ur planet och vi har finalen på 1500 meter.

Hoppar, blir stabil och söker pilothandtaget, som jag till en början inte hittar. Forsätter leta och börjar tippa framlänges och när jag väl greppat det så är det inte mycket att göra då jag redan hade den på väg.

Släpper piloten! Jag inser att min kroppsposition gått från box till nästan dyk. Anar att detta blir nog lite annat.

Fallskärmen öppnar brutalt…

Mycket riktigt så öppnar Saber1:an på ett brutalt hårt sätt, eller, utifrån läget så blir det brutalt, även då den är känd för ett snabbt utvecklingsförlopp.

Står till och med på den att det är en lowspeed parachute.

“Do not use with aircraft that excess 150 mph.”

Rycket blir så häftigt att jag pendlar från nästan dykande till att ha bena rakt upp mot himlen.

Min upplevelse är att all vikt hamnar på benremmen runt höger ben, för det bränner till och gör ont.

Styr upp mot vinden med en bärrem. Jag kan inte riktigt hålla fokus ,då jag sträcker mig efter togglarna och drar halvhjärtat ihop slidern. Fortsätter ligga mot vinden och inser hur ont jag har.

pain, fallskärm, fallskärmshoppning, parachute, skydive, skydiving

Jag klarar inte av att justera min position i selen och flyger med ett ömmande ben. Kan inte riktigt räta på det. Jag lyckas landa väl men lite snett utåt flygbanan, och drar med mig allt en bit in på gräsplan. Det gör ont, och jag har svårt att gå.

Varför tog jag det inte lugnare?

Varför hafsade jag i luften? Varför tog jag det inte lugnare?

Varför? Varför ?

Varför är jag ett sånt klantarsle, frågar jag mig? Ont i hamstrings har jag, så att den inte fungerar riktigt.

Skärmen packar jag med hjälp av en tandempilot. Han visar hur man snurrar ihop cellöppningarna och lägger dom i den mittersta cellen. Från båda håll.

Sen trycker han in det mot mitten. Sliderkorset gör han med fokus på att ha en av sidorna väl synlig. Det är sidan mot fronten, där cellerna är. Syftet är att täcka så att luften inte ska nå cellerna för fort.

Det bara gör ont såhär, flera timmar senare. Jag vet inte när jag tror att jag kan hoppa igen. Förbannar mig över att om jag bara kunnat ha det ogjort och få göra om det. Brukar inte riktigt känna så, men är av banan känns det som, inte tillfreds alls över det inträffde.

Add comment

Sky Dive Deep Pasi Orha . All Rights Reserved 2019 - Sky Dive Deep . Created by biaandersson.se