Intressant? Följ gärna bloggen!

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Följ Gärna!

Nyköpings Fallskärmsklubb

Lever På Hoppet

Hoppmästarnivå- HM…

Från och med sjunde hoppet i stegringsplan, så är det tillåtet att hoppa med en HM. Jag tror att förutom erfarenhet och högre licens grad, så är främsta skillnaden att en AFF instruktör hoppar greppat och avslutar greppat, och är med handfast i hoppet och drar skärmen i fall eleven inte förmått att göra så i tid.

Nu så faller det sig så att jag har två hopp bakom mig för dagen och fortfarande Peter till mitt förfogande.

Sammantaget så har hopp 6 och hopp 7 varit de hopp som jag haft störst påslag av inre stress och press inför. Summan av nerver, prestationsångest, rädslor och typ av hopp var som störst vid dessa hopp.

Det skäl som närmast påverkat detta är troligen att det blev mer att tänka på vartefter och att jag hade samtidigt ingett ett visst mått av tillförlitlighet och ville inte förstöra det, samtidigt som jag vet att jag bedöms och så säker var jag inte, trots att jag klarat hoppen.

Jag ville gärna klara miniexamen…

Och på sjunde var jag ganska matt och orolig för att vi skulle hoppa från 3000m istället för 4000m, vilket tighta till det tidsmässigt, då jag får ca 20 sekunder mindre med tid, vilket med min brythöjd nästan är hälften så lång tid.

Det ska givetvis förstås att det också fanns massa positiva och härliga känslor kring hoppandet. Det liksom börjar på marken och så ökar påslaget till sin peak på planet vid spotting, då huvudet sträcks ut och lodar planets position mot tänkta final, på vilket hoppet sker.

Intensiteten avtar inte vid exit, utan det byts mot ett annat tillstånd som är mer direkt och in action, och stress och oro försvinner, men handling tar över. Detta lättar vartefter och när skärmen vecklat ut sig till ett betydligt lugnare sinnestillstånd. Sedan är det lite euforiskt att lyckas med landningen och inget i världen vill man byta mot hoppandet.


Dykexit för första gången, vilket var annorlunda, då jag dyker snett bakåt och söker den relativa fartvinden med huvudet nedåt och försöker få den att bära upp överkroppen för att hamna på mage i box. Exit gick väldigt bra för att vara första dyket.

Sen skulle jag försöka följa Peter då vi utgick från att vara mitt emot varandra. Han sjönk och jag försöker och sjunker efter, vi åker fram och möts med händer, backar och sen stiger Peter, och jag vinklar typ 90 grader för att kunna snegla upp, å sen försöker jag höja, och kommer en bit för att sen se honom glida längre bort och jag får inte till det och tiden var resan slut, så vinka svanka och ta drag.

Turbulent i luften under skärm och höll kompiskoll även under landningsvarv, då det även var sidvind. Osmidig landning och drogs iväg lite av skärmen och försökte dra i ena handtaget, men fick inte stopp på det hela direkt, men inget dramatiskt.

Briefing och feedback förklarade vad som hände då jag skull stiga, då jag inte sträckte på bena, men gjorde överkroppen stor, så hängde inte bena med, och jag började tappa höjning mot att glida snett bakåt. Vid landningen så var min kompiskoll min blunder, då jag höll blicken på dom som landat, och började driva lite sidleds, och svårare att landa förstås.

Sen visade det sig att jag var rätt ute med handtaget, men jag skulle fortsätta dra i linan för att kollapsa skärmen, inte bara dra som vid broms, utan hala, vilket hade hindrat skärmen från att dra mig, fattar jag det som.

Blev godkänd…

Även då det inte var helt lyckat, men brist på höjd gjorde det svårt att justera, och får inte glömma att jag dök fint och stabilt för att sen följa Peter och svanka och sjunka, framåtglidning och bakåt gick ju bra.

Supertack!!, för dagarna två, Peter! står det i min logg. Det blev sex viktiga hopp tillsammans, och inser i skrivandets stund hur intensivt det var för mig, då jag redan hade glömt flera hopp, innan jag vart påmind av hoppjournalen.


Samtidigt så har jag haft en klar bild och tydligt intryck i sinnet av honom, även i jämförelse med klubbkamarater, som jag träffat betydligt mer. Som det sagts, det har varit en tid av oerhört mycket och starka intryck, som fyllt mina sinnen och medvetande, till den grad att jag känt att det spillt över lite, som när jag pratade engelska med Mathias för att jag trodde han var Will 🙈.

Add comment

Sky Dive Deep Pasi Orha . All Rights Reserved 2019 - Sky Dive Deep . Created by biaandersson.se