Intressant? Följ gärna bloggen!

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Följ Gärna!

Nyköpings Fallskärmsklubb

Lever På Hoppet

SFU 9 – Känslan bakom hoppet.

August 22, 2019.Pasi Orha.0 Likes.0 Comments

Kroppsminnet ger mig en god känsla…

vid tanken på det här hoppet i efterhand. Det är betydligt mindre uppskruvat inombords nu, än vad det varit för bara några hopp sen. Sensationen , som det innebär när jag upplever hopp efter hopp med alla sinnens närvaro.

Med påslaget rent fysiskt, även mentalt hisnande, med motståndet som instinktivt kämpar med förlikningen av att handla mot sin egen natur. Det ger tillsammans med närvaron och euforin, ett upplevande erfarande, lärande, som är en sensation.

Sensationen varierar något mellan hoppen, och det är en Sensationell period för det djupare medvetandet att hantera, då det lämnar spår i det undermedvetna och i kroppsminnen, som väcks till liv då det återupplevs efter en tanke ägnad åt händelsen, eller av en väckt association.

Det känns som…

Om det är stora händelser, med exeptionella erfarenheter som fäster i minnenas lund, och påminner oss om vad i livet som förgås, och vad som lagrar sig som livserfarenheter och guidar oss till att selektivt värdesätta delar av våra öden. Ibland förmår jag att expandera mitt sinne i stunder av stillhet, insikt och förståelse som når ett djup i min själ, där andakten för ett ögonblicks verk, kan erfara hur omfattande och gränslöst vackert livet, existensen och vårt universum är.

univers, life, heaven, skydiving, skydive, feelings

Det är en meningsfullhet som berikar den så annars sargade skepnaden, den uppenbara skörhet, som vår mänskliga bräcklighet och tillfälliga varande under en tid på jorden är. Händelser och erfarenheter som lyser upp, speglar kontrasten av det mörka och kalla vi också känner till.

Stunder som tar vår självcentrering bortom jaget, till det stora blå, till det vi är en del av, något så mycket mer, och mer kommer att visa sig… så mod att våga tro, behöver inte alltid veta, för vi lever för en stund på hoppet…

Eftertankens kranka blekhet.

Ur den eftertankens kranka blekhet, där knoppar brister, återgår vi till briefing av hoppet, visitation av utrustning och fallskärm. Tre gånger, tre ringar, tre handtag och tre remmar, pinkontroll för att en vådautlösning kan bli katastrofal vid fel tillfälle.

Vind, väder och final, för spotten ska vara klar, då vi i planet lodar horisonten mot den tänkta punkten som är början på fällning och final. egen Key o exit, för att i stabil fallställning vänta in hoppmästaren, så att han kan bedöma och jag hålla heading inför den bakåtvolt jag sedan gör.

Jag tar i så att jag fortsätter och snurra och vobbla för att sedan återgå till stabilitet och position. Kände mig lite generad över att det drog iväg så, då jag därför inte riskera att göra en volt till för att inte missa höjden.

Brytpunkt, och dragets procedur och sen en relativt lugn flygtur ner under skärm. Landa bra och det var ett hopp i mängden, utan nåt extra. Fick beröm för att jag återtog min fallställning väl efter tumult, och blev glad för det ändå, trots att det nog mer var en klapp på axeln så att säga. Jag tog åt mig, ett dåligt hopp kan man dö av, å jag lever, utan tvekan så nåt har jag gjort bra. 😎

Add comment

Sky Dive Deep Pasi Orha . All Rights Reserved 2019 - Sky Dive Deep . Created by biaandersson.se