Intressant? Följ gärna bloggen!

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Följ Gärna!

Nyköpings Fallskärmsklubb

Lever På Hoppet

Tredje dagen i rad med hoppning…

Jag har SFU 3-7 bakom mig, som jag fått gjort under de två föregående dagarna. 7/6 hoppade jag mitt tandemhopp och även SFU 1, och sedan blev SFU 2 färdigt den 6/7, som var nästa tillfälle. SFU 3-7 hoppades den 10-11/7-2019, och nu stod SFU 8 på tur, den 12/7, och det är andra hoppet i block 4, som har rubriken ”Att hoppa med andra”. Lustigt nog så är det utan instruktör i fritt fall som hoppet utförs. Det krävs lägst en HM för att fälla elev på denna nivån.

Att ta sig till platsen..

Jag är delaktig i visitation, spotting och har varit det lite förut också, men nu enligt program. Draghöjden är 1100 m och således 100 m lägre än tidigare. Jag hat som uppgift att öva på förflyttningstekniker i fritt fall och lång spot under skärm, då jag ska försöka komma så långt som möjligt under skärm, som om jag hade långt tillbaka.

Det här hoppet är hittills det behagligaste och mest harmoniska. Jag dyker ut och hittar stabil fallställning och har höjdkoll och avsiktlig söker planet som heading, så jag lägger mig rätt. Sedan övar jag på svängar och ändrar riktning och märker hur otroligt mycket mer uppfattning jag har om mig själv och omgivningen.

skydiving, nature, fallskärm, fallskrämshoppning

Registrerar ett passagerarplan som taxar ut och saktar ner och ökar fart samt njuter av landskapet. Det är som om jag har all tid i världen. Allting går lätt och enkelt. Använder tiden efter förmåga och väljer riktning i vilken jag drar piloten. Sedan söker jag optimalt utgångsläge för landningsvarv, och försäkrar mig att det gula korset på marken stämmer med min plan.

Korset avgör från vilket håll jag ska landa. Därefter påbörjar jag en så lång flygning som jag kan, med avsikt att hamna på punkten för landningsvarvets början vid 300 meter. Det blir långsamma svängar och mycket broms för att förbli kvar på höjd, där jag betraktar folk som landar, för att sen få ett bra varv med stående landning som avslut på ett fantastiskt behagligt och fascinerande hopp. Långt ifrån lika mycket belastning på min närvaro och medvetande, men desto mer uppfylld och förmögen att njuta av det.

Det blev en insikt i förståelsen av hur mycket plats det tagit att bry sig om instruktörens bedömande och prestationens betydelse under tidigare hopp. Det har varit en känsla av att det är viktigare att instruktören blir belåten än att det är förenat med risker att göra fel. Det klart att förståndet vet bättre, men egot som talat och självcentreringen som krävt.

Categories: fallskärmsjournal, SFU

Add comment

Sky Dive Deep Pasi Orha . All Rights Reserved 2019 - Sky Dive Deep . Created by biaandersson.se