Intressant? Följ gärna bloggen!

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Följ Gärna!

Nyköpings Fallskärmsklubb

Lever På Hoppet

Fallskärmscertif…nä

August 13, 2019.tobias.0 Likes.0 Comments

Motorljudet och vindbruset turades om att dominera hörselintrycken. Blicken fokuserad och gled från sida till sida över hojen, när jag forcerade kurva efter krön till nästa och accelererade vid vart tillfälle.

Kawasakin krängde och jag tänkte i mitt stilla sinne, börjar jag bli förmögen att utnyttja hojens kapacitet, vilket var första gången jag upplevt motorcykelns begränsningar innan mina egna.

Jag hade tagit det som en referens inför mig själv, för att ha kriterier på vad som skulle kunna föranleda ett byte av mc.

Det var en njutning att köra och jag var på väg för att hoppa fallskärm för första gången.

Sommaren var här, vädret strålande och hade gjort teorin, men väntade på att få hoppa. Detta pågick i Göteborg, där jag bodde då

Första hoppet skulle vi bli fällda av instruktören, som skickade iväg pilotskärmen samma ögonblick som vi skulle hoppa.

Jag var först ut. Planet påminde om Herkules, som jag flugit med under värnplikten, men detta var betydligt mindre.

Herkules, Plane, Parachute, skydiving, jumping, living clean, military, militären


Så, ställer mig med trampdynorna på kanten och med hälarna utanför, sitter hukad med händerna som lätt stöd på rampen där jag nu stod.

Kikar ner mellan mina ben, och ser marken därnere som i miniatyr.

Det var spännande, kittlande och allt sånt, när jag sen hoppade ut rakt bak o försökte räta på armar och ben.

Ett kort ögonblick senare rycker det till och så blev det lugnt.

Satt där, i det blå, betrakta utsikten och tyckte om det.

Vid landningen så flära jag och med daggen på gräset så halkar jag och sätter mig på rumpan.

Dock med händerna mot backen, fortfarande full flär, så att min överdrivet stora klocka trycks mot handen och in i armen så den går av, när jag möter det fuktiga gräset.

Den värkte en del, armen, men vi packade fallskärmarna och min kompis, som jag fått med, hjälpte mig med en del saker som gjorde lite ont att göra själv.

I alla fall, rullade på planet, för att spara på handleden, och sa inget, då jag tänkte att nån skulle kunna ifrågasätta om jag verkligen skulle hoppa igen.

Så, andra liften. På vägen bort från flygplatsen fick vi besked om att vi var tvungna att nödhoppa. Hon, instruktören som jag minns, var väldigt lågmäld och lugn.


Nödsituation! Hon berättar vad vi gör och att planet tappar tryck i turbinerna, och att det börjar tappa höjd. 700 m upp, så blir vi fällda en efter en, utan drama och är så snart i luften. Vi var långt ifrån landningsplatsen.

Jag svor för mig själv och tänkte att va typiskt. Behöva flära och flyga på broms för att få hänga i luften så länge som möjligt. Nästan full i skratt för att det gjorde ont i armen. En busskur, en landsväg, sedan dike och därefter stängsel. Innanför hägrade fältet.

Landade med en duns mitt på landsvägen, ganska hårt, men var så nöjd över att jag höll mig på bena. Min första utelandning sammanföll med min första landning på fötterna, vilket skedde efter mitt första nödhopp, på min första dag i fallskärm.

En kille hade landat mitt o en fotbollsmatch.

Han fick applåder.

Resan till akuten med hojen var hemsk, då kopplingen sitter på vänster hand, fast kanske blandar jag ihop det, minns inte riktigt hur jag kom till sjukhuset. Det känns som att jag körde hojen in, och smärtan gjorde sig påmind åtskilliga gånger innan även den, 7 timmars väntan på östra sjukhuset, var över. Röntgen och en läkare som utbrister, ” Äntligen en som gått av” , och syfta på min arm.



Det var tydligen så hans dag sett ut, att han kunde glädjas åt min brutna arm.

Det är dock en annan händelse den dagen, som jag minns. En av deltagarna hade strul med sin fallskärm på vägen ner. Han genomför reservdrags- proceduren på 75 m höjd. Detta fångades på film och han förstod inte vad han gjort galet innan han såg filmen. Det tar minst 50m innan reserven tagit luft.

300 m är lägsta höjd för reservdrag, annars flyg det du har efter förmåga, vill jag minnas någon sa. Han bleknade och tystnade och kom inte att fortsätta kursen, utan valde att vara på havet med sina föräldrar istället.

Huruvida siffrorna stämmer kan jag inte svara på, men det är de siffror jag haft på minnet i över 25 år

Gips och ingen mer hoppning satte punkt för den karriären, där och då, i början av nittiotalet( 1993~)

Add comment

Sky Dive Deep Pasi Orha . All Rights Reserved 2019 - Sky Dive Deep . Created by biaandersson.se