Intressant? Följ gärna bloggen!

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Följ Gärna!

Nyköpings Fallskärmsklubb

Lever På Hoppet

”I’m going down, Vector190” Canopy

August 16, 2019.Pasi Orha.0 Likes.0 Comments

Inget jävla fredagsmys, för jag vill hoppa fallskärm idag, sa jag, o vad mysigt det blev. Molnen täckte skyn och det kom även lite regn då jag kom ut till klubben med hojen idag. Låga förväntningar och fick följa med dagens hoppledare och förbereda planet och tankanordningem, som bestod av en stor tank på ett stort flak i nära anslutning till banan och hangaren.

Vi stannade till hos piloten, som vi slog följe med in på flygklubbens kontor. Där tog han fram en bild på datan, som visade hur molnen och sådant rörde sig. Det kunde eventuellt dyka upp nån lucka på eftermiddagen, såg det ut som.


En hyrrigg hade kommit åter efter att ett handtag fixats, och vi prövade den, då vi annars var två om en annan rigg. Det visade sig att denna inte satt sämre och att den absolut kändes ok för att hoppa med. Den var alltså ytterligare lite mindre än sportriggen jag använt några gånger före.

Det var trevligt och det kändes bra att prata med mina klubbkompisar när vädret höll oss lite lugna. Det blir lite annan ton på samtalen, än när full hoppning pågår.

Det dök så upp tillfälle för hoppning…

Och första lyften tog med sig tandem och lite mer erfarna hoppare, för det var lite oklart väder. Mycket riktigt fann de en lucka att hoppa i, men det föll in i regn och kom att bli våta på vägen ner.

En paus, men efter en stund så såg det ut att passera ett större hål i molntäcket, vilket vi tog fasta på och gjorde oss i ordning. Väl på väg upp så var jag den som först skulle fällas. Solohopp för att göra sedvanlig procedur med dummydrag och reservdrag i fritt fall, och sedan dra högre än vanligt, för att bekanta mig med den, för mig, nya utrustningen.

Plötsligt fick vi fällningstillstånd och var på final, några hundra meter lägre än väntat, men tog en spot hastigt, och fick go go go , varpå jag dök ut och som vanligt… Känslan som uppstår när jag lämnat planet och faller för att flyga är härlig, befriande, och jag njöt verkligen av att utföra mina procedurer, då jag kände mig väldigt lugn och trygg i dem.

Gjorde lite svängar och Fördrev tiden till 1500 m för att sedan dra piloten och känna hur skärmen öppnar sig. Jag tog förvisso snabbt tag i bärremmarna då jag blev varnad för att den skärmen ger en hård öppning, och höll i remmar för att minska rycket i bemremmarna. Speciellt när den är lite stor så blir det utrymme i axlarna av skärmen som drar och blir i princip sittande i remmarna.


Det vart ingen hård öppning, och jag ägnade mig åt att dra ihop slidern och dra ner den över togglarna och låta den vila bakom nacken, efter kontroll av kalott och kompisar, samt höjd och orientering. Sen prövades flära, bromsa, svänga och lite annat på skärmen.

Sammantaget skulle jag säga att jag upplevde den som en mindre smidigare bil med mer effekt. Landningsvarv och landning gick bra. Fick hjälp med att packa skärmen för att kunna åka med dagens sista lyft och göra ett hopp till. Det vart även denna gång en hastig spot, på vilken jag gjorde en trackexit och bröt från line of flight.

Allt gick bra…

Och ägnade sista stunden åt att jobba lite på en mindre boxställning, för att sen dra på normal höjd. Väl under skärm förbryllades jag av att de andra kom inflygande på lägre höjd och från fel håll.

Jag fortsatte öva på skärmen och drog bland annat i främre bärremmar och fick skärmen att dyka, vilket var fränt. Gjorde några 360 graders svängar också för att känna hur skarpt den tog sig neråt. Landningsvarv och landning gick bra.


Nåt att ta med sig är att jag satt lågt i planet och såg inte riktigt var vi var, så med en hastig spot reflekterade jag bara över att vi var ovan landningsbanorna, vilket var tryggt för exit. Så även andra hoppet och fundera inte mer, då jag hoppa.

En lite underlig känsla infann sig under tracken, men fick sikte på Stigtomta och var nöjd över det. När de andra flög in under skärm förvånades jag över riktningen de kom ifrån. Det var liksom 180 grader fel i mitt sinne. Pratade efter landning och kunde konstatera att vi flugit finalen i motsatt riktning än den jag hade för mig.

Så, två liftar och hopp.

Med hastig spot, hade jag gjort och trott att vi flög motsatt riktning! Till förmildrande omständigheter räknar jag att jag var trygg med det jag såg vid exit och hade troligen inte hoppat innan jag visste var jag var. Nackdelen blev att jag inte riktigt var med på att vi var redan på final och det blev lite sent för övriga i sin fyrmannaexit, även då alla landa hemma.

Som en god bonus, och för att jag trodde inte jag skulle ha tid, så fick jag bortlejt packandet av skärmen.

Detta var en skön fredag, den 16/8, hopp nr 17 ( efterutbildning),som jag nu avslutar med dessa rader

Må Gud vara med er, för jag har inte tid , allt gott 🌸🤙🏻⛱

Categories: fallskärmsjournal

Add comment

Sky Dive Deep Pasi Orha . All Rights Reserved 2019 - Sky Dive Deep . Created by biaandersson.se